Rätt till förskola

Kommunen ska erbjuda förskola till barn som är bosatta i Sverige och inte har börjat i skolan. Här har vi samlat frågor om rätten till förskola, förskola på vissa nationella minoritetsspråk, teckenspråk i förskolan och öppen förskola.

När har ett barn rätt till förskola?

Vilken rätt har ett barn till förskola?

Hemkommunen ska erbjuda förskola till barn som är bosatta i Sverige och som inte har börjat i förskoleklassen eller någon annan utbildning för fullgörande av skolplikten. Från och med ett års ålder ska barn erbjudas förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier, eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Ett eget behov kan till exempel vara att barnets föräldrar är långtidssjukskrivna.

Barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga med ett annat barn ska från och med ett års ålder erbjudas förskola under minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan.

Barn ska också erbjudas förskola om de behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola på grund av fysiska, psykiska eller andra skäl.

Från och med höstterminen det år då barnet fyller tre år ska kommunen erbjuda alla barn förskola under minst 525 timmar om året, så kallad allmän förskola. Det gäller oavsett vilken sysselsättning föräldrarna har. De 525 timmarna ska vara avgiftsfria.

Källor: 8 kapitlet 3–7, 12, 16 och 20 §§ skollagen

Vad är allmän förskola?

Vad innebär det att man är bosatt i Sverige?

Att man är bosatt i Sverige innebär vid tillämpning av skollagen att man är eller ska vara folkbokförd här enligt folkbokföringslagen.

Det finns också andra personer som räknas som bosatta i Sverige när man tillämpar skollagen, nämligen

  1. personer som omfattas av 1 § första stycket eller 1 a § första stycket lagen om mottagande av asylsökande, med flera, det vill säga bland andra asylsökande
  2. personer som vistas i Sverige med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kapitlet 15 § utlänningslagen, det vill säga sådana tidsbegränsade uppehållstillstånd som kan ges till personer som samarbetar med brottsutredande myndigheter för att en förundersökning eller huvudförhandling i brottmål ska kunna genomföras
  3. personer som har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen till följd av EU-rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan EU och dess medlemsstater och Schweiz om fri rörlighet för personer
  4. familjemedlemmar till en person som tillhör en främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning eller som avses i 4 § lagen om immunitet och privilegier och som inte omfattas av punkt 3, exempelvis familjemedlemmar till diplomater från tredje land
  5. personer som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning, ibland kallade papperslösa.

Personer som tillhör någon av dessa kategorier har rätt till utbildning i Sverige trots att de inte är eller ska vara folkbokförda här. Men rätten till utbildning är begränsad för de flesta av kategorierna, till skillnad från personer som är eller ska vara folkbokförda här och som därmed har rätt till utbildning i Sverige fullt ut. I vilken utsträckning en person har rätt till utbildning beror alltså på vilken kategori hen tillhör.

Källa: 29 kapitlet 2–3 §§ skollagen.

Mer om folkbokföring på Skatteverkets webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Att man är bosatt i Sverige innebär vid tillämpning av skollagen att man är eller ska vara folkbokförd här enligt folkbokföringslagen.

Det finns också andra personer som räknas som bosatta i Sverige när man tillämpar skollagen, nämligen

  1. personer som omfattas av 1 § första stycket eller 1 a § första stycket lagen om mottagande av asylsökande, med flera, det vill säga bland andra asylsökande
  2. personer som vistas i Sverige med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kapitlet 15 § utlänningslagen, det vill säga sådana tidsbegränsade uppehållstillstånd som kan ges till personer som samarbetar med brottsutredande myndigheter för att en förundersökning eller huvudförhandling i brottmål ska kunna genomföras
  3. personer som har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen till följd av EU-rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan EU och dess medlemsstater och Schweiz om fri rörlighet för personer
  4. familjemedlemmar till en person som tillhör en främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning eller som avses i 4 § lagen om immunitet och privilegier och som inte omfattas av punkt 3, exempelvis familjemedlemmar till diplomater från tredje land
  5. personer som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning, ibland kallade papperslösa.

Personer som tillhör någon av dessa kategorier har rätt till utbildning i Sverige trots att de inte är eller ska vara folkbokförda här. Men rätten till utbildning är begränsad för de flesta av kategorierna, till skillnad från personer som är eller ska vara folkbokförda här och som därmed har rätt till utbildning i Sverige fullt ut. I vilken utsträckning en person har rätt till utbildning beror alltså på vilken kategori hen tillhör.

Källa: 29 kapitlet 2–3 §§ skollagen.

Mer om folkbokföring på Skatteverkets webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Vad menas med hemkommun?

Enligt skollagen är hemkommunen den kommun som man är folkbokförd i. När det gäller personer som är bosatta i Sverige utan att vara folkbokförda är hemkommunen den kommun som de stadigvarande vistas i. Om en person saknar stadigvarande vistelseort är hemkommunen den kommun som personen för tillfället uppehåller sig i. Detsamma gäller personer som har skyddad folkbokföring.

Källa: 29 kapitlet 6 § skollagen.

Enligt skollagen är hemkommunen den kommun som man är folkbokförd i. När det gäller personer som är bosatta i Sverige utan att vara folkbokförda är hemkommunen den kommun som de stadigvarande vistas i. Om en person saknar stadigvarande vistelseort är hemkommunen den kommun som personen för tillfället uppehåller sig i. Detsamma gäller personer som har skyddad folkbokföring.

Källa: 29 kapitlet 6 § skollagen.

Kan barn som inte är eller ska vara folkbokförda i Sverige ha rätt till förskola?

Ja, en del barn ses enligt skollagen som bosatta i Sverige trots att de inte är eller ska vara folkbokförda här. Dessa barn har rätt till förskola på samma villkor som barn som är eller ska vara folkbokförda här i landet. Det gäller bland annat

  • asylsökande barn
  • barn som har rätt till utbildning här till följd av EU-rätten, EES-avtalet eller avtalet mellan EU:s medlemsstater och Schweiz om fri rörlighet för personer.

Källor: 29 kapitlet 2–3 §§ skollagen.

Vad är allmän förskola?

Från och med höstterminen det år ett barn fyller tre år har barnet rätt till allmän förskola, det vill säga minst 525 avgiftsfria timmar per år i förskolan. Det gäller alla barn, oavsett föräldrarnas sysselsättning och familjens situation i övrigt. Det innebär att även barn som inte har rätt till förskola utifrån exempelvis föräldrarnas förvärvsarbete eller studier ändå ska erbjudas minst 525 timmar. Detsamma gäller om barnet har rätt till förskola men vistas på förskolan mindre än 525 timmar per år.

Även barn som är inskrivna i andra verksamheter än förskolan, till exempel pedagogisk omsorg, ska erbjudas allmän förskola. För dessa barn ska förskolan ses som ett komplement till den andra verksamheten och samverka med denna.

Kommunen måste erbjuda allmän förskola under minst 525 timmar om året. Det motsvarar i princip tre timmar om dagen under skolans terminer. Men det finns inget som hindrar att kommunen erbjuder fler timmar.

Det är kommunen som beslutar om hur allmän förskola ska organiseras utifrån lokala förutsättningar, barnets behov och föräldrarnas önskemål. Det är också kommunen som beslutar hur förskolan ska samordnas med övrig verksamhet.

Källor: 8 kapitlet 4, 16 och 20 §§ skollagen samt proposition 2008/09:115 Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar, sidan 43.

Vilka avgifter får finnas i förskolan

Mellan vilka tider måste en förskola hålla öppet?

Det är inte reglerat mellan vilka klockslag på dagen en förskola måste ha öppet. Förskola ska erbjudas så mycket som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Men förskola behöver inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger.

Källor: 8 kapitlet 3 och 5 §§ skollagen.

Har man rätt till förskola på obekväm arbetstid? Finns det en rätt till nattis?

Förskola behöver inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger. Däremot ska kommunen sträva efter att erbjuda omsorg för barn under den tid de inte erbjuder förskola. Barnen ska då få omsorg så mycket som behövs utifrån föräldrarnas förvärvsarbete och familjens situation i övrigt.

Källor: 8 kapitlet 3 § och 25 kapitlet 5 § skollagen.

Vad är pedagogisk omsorg som kan erbjudas i stället för förskola?

Pedagogisk omsorg

Vilken rätt har ett barn till förskola om föräldern är föräldraledig med ett annat barn eller arbetslös?

Barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga för vård av annat barn har från och med ett års ålder rätt till förskola under minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan.

Källa: 8 kapitlet 6 § skollagen.

Vem bestämmer vilka tider och dagar barnet ska vara på förskolan om föräldern är arbetslös eller föräldraledig för annat barn?

Det är hemkommunen som organiserar förskoleverksamheten och som avgör vilka tider barnen får vara i förskolan. Kommunerna kan göra bedömningar lokalt i samråd med föräldrar och den förskolepersonal som känner barnen och familjernas behov bäst. De kan också besluta att barn ska få vara mer i förskolan än de tider de har rätt till enligt skollagen. Men hur dessa timmar ska fördelas är inte reglerat. Det innebär att det är upp till förskolans huvudman att besluta om det utifrån vad som är bäst för barnet. Huvudmannen är kommunen om det är en kommunal förskola och styrelsen eller motsvarande om det är en fristående förskola.

Källor: 1 kapitlet 10 § och 8 kapitlet 6 § skollagen, samt proposition 1999/2000:129 Maxtaxa och allmän förskola med mera, sidan 25.

Har barn som inte har fyllt ett år rätt till förskola?

Ett barn som är under ett år har normalt inte rätt till förskola. Men barn som inte fyllt ett år kan ha rätt till förskola om de av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola.

Hur mycket barnet ska få gå i förskolan bestäms utifrån barnets behov av stöd.

Källa: 8 kapitlet 7 § skollagen.

Vem ansvarar för att barn erbjuds förskola?

Det är hemkommunen som ansvarar för att alla barn i kommunen som har rätt till en plats i förskolan får det om barnets vårdnadshavare önskar det. Kommunen får fullgöra sina skyldigheter genom att erbjuda plats i någon av sina egna förskolor eller i en fristående förskola som har en motsvarande utbildning. Men barnets vårdnadshavare behöver inte acceptera ett erbjudande om en plats i en fristående förskola som har konfessionella inslag i verksamheten som inte får finnas i kommunala förskolor.

Ett barn ska erbjudas plats i en förskola som ligger så nära hemmet som möjligt. Kommunen ska ta skälig hänsyn till vårdnadshavarnas önskemål.

Källor: 8 kapitlet 12 och 15 §§ skollagen samt proposition 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, sidorna 354 och 714.

Hur lång tid får det ta att få en förskoleplats från det att en vårdnadshavare anmält behov av att få en plats?

När en vårdnadshavare har anmält önskemål om plats i en kommunal förskola ska kommunen erbjuda barnet förskola inom fyra månader. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl har behov av särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola ska erbjudas förskola skyndsamt.

Källa: 8 kapitlet 12 och 14 §§ skollagen.

Får en fristående förskola bestämma att de bara tar emot vissa barn?

Normalt ska en fristående förskola vara öppen för alla barn som har rätt till förskola, men kommunen kan tillåta att en fristående förskola får göra undantag från detta med hänsyn till verksamhetens särskilda karaktär. En fristående förskola får exempelvis begränsa sin verksamhet till att bara ta emot barn vars föräldrar är medlemmar i ett föräldrakooperativ. Det kan också handla om en fristående förskola som riktar sig särskilt till barn som behöver särskilt stöd.

En fristående förskola behöver inte heller ta emot eller fortsätta ge utbildning åt ett barn med ett omfattande behov av särskilt stöd, om kommunen har beslutat att inte betala tilläggsbelopp för barnet därför att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Om det inte finns plats för alla sökande till en fristående förskola får skolan göra ett urval utifrån de urvalsregler som kommunen har godkänt.

Källor: 8 kapitlet 18–19 §§ skollagen och proposition 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet sidan 717.

Rätt till förskola under coronapandemin

Får en huvudman besluta att barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga inte får vara på förskolan trots att den håller öppet?

Om en förskola inte har stängt har barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga från och med ett års ålder rätt till förskola under minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan. I övrigt gäller att barn har rätt till förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier, eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt.

Utifrån skolförfattningarna finns det inte någon möjlighet för huvudmän att begränsa rätten till förskola för vissa barn i syfte att hantera personalbrist eller att motverka smittspridning. Det har inte skett några förändringar i regelverket kring rätten till förskola så länge förskolan är öppen. Om förskolan har brist på personal och därför vill vädja till föräldrar att ha sina barn hemma om de kan, bör förskolan vända sig generellt till alla barns föräldrar och inte till vissa specifika grupper. I beslut som rör barn ska barnets bästa beaktas.

Om förskolan har brist på personal kan föräldrar naturligtvis själva ta initiativ till att ha sina barn hemma i större utsträckning än vanligt, för att underlätta arbetssituationen för förskolepersonalen. Detta under förutsättning att föräldrarna har den möjligheten.

Källor: 1 kapitlet 10 § och 8 kapitlet 5-6 §§ skollagen

Vad gäller för barn med föräldrar som blivit korttidspermitterade?

Barn har rätt till förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier, eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Det är upp till varje huvudman att bedöma om ett barn har rätt till förskola i det enskilda fallet. Huvudmannen bör väga in det faktum att korttidspermitterade personer ska stå till sin arbetsgivares förfogande och att behovet av barnomsorg kan komma att förändras med kort varsel.

Om förskolan har brist på personal kan föräldrar naturligtvis själva ta initiativ till att ha sina barn hemma i större utsträckning än vanligt, för att underlätta arbetssituationen för förskolepersonalen. Detta under förutsättning att föräldrarna har den möjligheten.

Källor: 8 kapitlet 5-6 §§ skollagen

När kan förskolebarn vistas i förskolan och när ska de vara hemma?

På Folkhälsomyndighetens webbplats finns information om vad som gäller om förskolebarn eller deras familjemedlemmar har eller har haft symptom som kan tyda på covid-19. 

Information till förskolor om covid-19 (Folkhälsomyndighetens webbplats)länk till annan webbplats

Avgifter i förskolan

Vilka avgifter får man ta ut för förskola och vad gäller kring måltider?

Se svaret under Avgifter

Förskola i en annan kommun

Kan ett barn gå i förskola i en annan kommun än hemkommunen?

Ett barn har rätt att tas emot i en förskola i en annan kommun än hemkommunen om barnet med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens förskola. Det är den mottagande kommunen som bedömer om det finns särskilda skäl att ta emot ett barn från en annan kommun.

Ett sådant skäl kan exempelvis vara att barnets vårdnadshavare bor i olika kommuner. Det kan också handla om att barnet bor nära kommungränsen och den andra kommunens förskola, eller att barnets vårdnadshavare arbetar i en annan kommun. Ett annat skäl kan vara att barnet behöver särskilt stöd i förskolan och att en annan kommun kan erbjuda plats i en förskola som är anpassad efter barnets behov.

Barn kan också få gå i förskola i en annan kommun för att de ska få möjlighet till förskola på samiska, meänkieli eller finska.

Innan en kommun tar emot ett barn från en annan kommun på grund av särskilda skäl måste den få ett yttrande från barnets hemkommun. På så sätt får den mottagande kommunen information om barnets förhållanden och har därmed ett bättre underlag för beslutet.

Även barn som inte har särskilda skäl får tas emot i en annan kommuns förskola om vårdnadshavaren vill det och den mottagande kommunen går med på det. För ett barn som inte har särskilda skäl är det alltså en möjlighet men inte en rättighet att tas emot i en annan kommuns förskola.

Om ett barn har tagits emot i en förskola i en annan kommun ska hemkommunen betala ersättning till den kommun som tagit emot barnet.

Källor: 8 kapitlet 13 och 17 §§ skollagen samt proposition 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, sidan 355.

Har ett barn som bor växelvis i två olika kommuner rätt till förskola i båda kommunerna?

Nej, ett barn som bor växelvis hos sina föräldrar i olika kommuner har inte rätt till en förskoleplats i båda kommunerna. Det är inte tanken att ett barn ska ha mer än en förskoleplats eftersom det skulle kunna göra det svårt att tillgodose barnets behov av trygghet och kontinuitet.

Ett barn har däremot rätt att tas emot i en förskola i en annan kommun än hemkommunen om det finns särskilda skäl för det utifrån barnets personliga förhållanden.

Källor: 8 kapitlet 12–13 §§ skollagen och proposition 2008/09:115 Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar, sidan 38.

Förskola och förskoleklass

Har ett barn som fått uppskjuten skolplikt rätt att gå kvar i förskolan?

Ja. Ett barn som är bosatt i Sverige ska normalt börja fullgöra sin skolplikt i förskoleklass höstterminen det år då barnet fyller sex år. I vissa fall kan skolplikten skjutas upp ett år om barnets vårdnadshavare begär det och det finns särskilda skäl. Det är barnets hemkommun som beslutar om skolplikten ska skjutas upp för ett barn. Om skolplikten skjuts upp ska barnet i stället erbjudas att gå i förskola.

Källor: 7 kapitlet 2, 4 och 10 §§ samt 8 kapitlet 3 § skollagen.

Skolplikt och rätt till utbildning

Möjlighet att tillfälligt stänga en förskola

Får man stänga förskolor under sommaren?

Personalen i förskolor har rätt till semester som alla andra, men det finns ingen bestämmelse i skollagen som ger en kommun eller en enskild huvudman möjlighet att stänga alla sina förskolor samtidigt. Barn ska få gå i förskolan så mycket som det behövs om föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Barn till arbetslösa eller föräldralediga ska erbjudas förskola under minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan. Barn ska också erbjudas förskola om de av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola.

Både kommunala och enskilda huvudmän kan få erbjuda barn plats på ett sommaröppet alternativ, men då behöver man ta hänsyn till barnets behov av trygghet och kontinuitet. Barn kan till exempel inte känna sig trygga om personalen och miljön är helt obekanta. För att lösningen ska vara realistisk för familjen krävs också att förskolan ligger inom ett rimligt avstånd från barnets hem. Vad som kan anses vara en acceptabel lösning utifrån dessa faktorer måste avgöras från fall till fall.

Källor: 8 kapitlet 5-7 §§ skollagen samt proposition 1993/94:11 Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet med mera, sidan 33.

Får man stänga förskolor för personalutbildning och planeringsdagar?

Förskolor kan ibland behöva ha stängt enstaka dagar, till exempel för personalutbildning eller planering. Det är inte reglerat om förskolan får stänga av dessa anledningar eller hur många dagar som är tillåtet. Utifrån förarbetsuttalanden och praxis framgår att stängning för planering eller utbildning kan accepteras i undantagsfall.

Frågan om kortare stängning av verksamheten för personalplanering, personalutbildning och liknande ändamål har behandlats vid flera tillfällen av Justitieombudsmannen (JO). Två dagars stängning för personalplanering har lämnats utan kritik i ett fall där alternativ omsorg erbjöds. Fyra dagars stängning per år för personalutbildning har lämnats utan kritik i ett fall där kommunen skulle bistå med omsorg vid behov.

Om en förskola behöver stänga för personalutbildning eller planering så kan förskolan inte kräva att föräldrarna själva tar hand om sina barn dessa dagar. Huvudmannen måste kunna erbjuda föräldrarna ett godtagbart alternativ till förskolan under de aktuella dagarna. Det är viktigt att huvudmannen strävar efter att planera personalutbildning och liknande aktiviteter så att inte hela verksamheten behöver stängas.

Huvudmannen måste också ha en beredskap med vikarier så att inte verksamheten behöver stängas på grund av att personalen är sjuk annat än i undantagsfall. Huvudmannen är kommunen om det är en kommunal förskola och styrelsen eller motsvarande om det är en fristående förskola.

Källor: 8 kapitlet 5–7 §§ skollagen, proposition 1993/94:11 Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet med mera, sidan 33, JO 1992/93, sidorna 284-285, JO:s beslut 2001-11-19, dnr 490-2000, RÅ 1992 referat 31.

Kan en kommun ta emot barn från fristående förskolor när de har sommarstängt?

Ja, under vissa förutsättningar. Uppgifter inom förskolan, även uppgifter som är hänförliga till undervisning, får överlämnas till en annan huvudman inom skolväsendet på entreprenad om det behövs för att tillhandahålla verksamhet vid sådana tillfällen då endast få barn behöver förskola. Det är alltså tillåtet med ett sådant entreprenadavtal, däremot finns det ingen skyldighet för kommunen att ta emot barn från fristående förskolor som håller stängt under sommaren.

Källa: 23 kapitlet 11 § skollagen.

Får man stänga förskolor under sommaren?

Vad får överlämnas på entreprenad inom förskola och fritidshem?

Barngruppers storlek och sammansättning

Hur många barn får det vara i en barngrupp i förskolan?

Barngrupperna i förskolan ska ha en lämplig sammansättning och storlek och barnen ska även i övrigt erbjudas en god miljö. Det är huvudmannen som ansvarar för detta. Hur många barn en barngrupp i förskolan får bestå av är inte närmare reglerat, men det är viktigt att det inte blir för många relationer för barnen att förhålla sig till under en dag.

Som riktmärke rekommenderar Skolverket 6–12 barn per barngrupp för barn i åldern 1–3 år. För barn i åldern 4–5 år är riktmärket 9–15 barn per barngrupp. Dessa siffror är just riktmärken. Det kan vara både fler eller färre barn i en barngrupp beroende på följande faktorer och hur väl dessa faktorer fungerar tillsammans:

  • personalens utbildning och kompetens
  • personaltätheten relaterat till antal barn
  • barngruppens sammansättning
  • den fysiska miljön.

Med barngruppens sammansättning menas till exempel barnens åldrar, andelen barn som behöver särskilt stöd i sin utveckling, andelen barn som har ett annat modersmål än svenska och vilka tider barnen är på förskolan.

Källor: 1 kapitlet 10 § och 8 kapitlet 8 § skollagen samt Skolverkets allmänna råd om måluppfyllelse i förskolan, sidorna 15–16.

Vilken personaltäthet ska en förskola ha?

Det är inte reglerat vilken personaltäthet som förskolan måste ha. Forskning visar att det viktigaste för en god kvalitet i förskolan är personalens utbildning och kompetens. Men hur många som arbetar i förskolan är också viktigt för kvaliteten, eftersom personaltätheten dels påverkar omsorgen, dels samspelet och kommunikationen mellan barn och personal.

Källor: 1 kapitlet 10 § skollagen samt Skolverkets allmänna råd om måluppfyllelse i förskolan, sidorna 15–16.

Arbetsmiljön i förskolan

Vilka regler gäller för arbetsmiljön i förskolan?

Det är huvudmannen som ska se till att barngrupperna i förskolan har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen även i övrigt erbjuds en god miljö.

Hur miljön är utformad har betydelse för vilken kunskapsutveckling som är möjlig för barnen i förskolan. Omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet i förskolan. Därför är det viktigt att såväl inne- som utemiljön är lätt att överblicka och underlättar kontakten mellan barn och personal. Det gäller både säkerhet och pedagogik. Den fysiska miljön är en nyckelfaktor för att planera och genomföra aktiviteter i förskolan.

Enligt förskolans läroplan ska miljön bland annat vara tillgänglig för alla barn och inspirera dem att samspela och att utforska omvärlden. Miljön ska också stödja barnens utveckling, lärande, lek och kommunikation.

Till skillnad från i skolan gäller inte arbetsmiljölagen för barn i förskolan. Bestämmelserna om trygghet, studiero och disciplinära åtgärder i kapitel 5 i skollagen gäller inte heller för förskolan.

På Upphandlingsmyndighetens webbplats finns stöd och kriterier som hjälper Sveriges kommuner att i sin upphandling ställa krav för minskad förekomst av miljö- och hälsofarliga ämnen i förskolan.

Källor: 8 kapitlet 8 § skollagen, Läroplan för förskolan, del 1 samt Skolverkets allmänna råd om måluppfyllelse i förskolan, sidan 17.

Stöd för att öka säkerheten och krisberedskapen i förskolanlänk till annan webbplats

Boverkets allmänna råd om friyta för lek och utevistelse vid fritidshem, förskolor, skolor eller liknande verksamhet (Boverkets webbplats)länk till annan webbplats

Giftfri förskola (Upphandlingsmyndighetens webbplats)länk till annan webbplats

Förskola på nationella minoritetsspråk

Har barn rätt att gå i en förskola som bedrivs på ett nationellt minoritetsspråk?

En hemkommun som ingår i ett förvaltningsområde enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk ska, om barnets vårdnadshavare begär det, erbjuda barnet plats i förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli eller samiska.

Hemkommunen ska fråga alla vårdnadshavare som ansöker om förskoleplats inom ett förvaltningsområde om de vill ha en plats på en förskola som bedrivs på det språk som kommunen är förvaltningsområde för. Det räcker inte att enbart fråga om barnet har ett annat modersmål än svenska.

Det finns ingen rätt att få en plats på en förskola som bedriver hela eller en väsentlig del av utbildningen på de nationella minoritetsspråken jiddisch eller romani chib.

På webbplatsen minoritet.se finns information om vilka kommuner som ingår i förvaltningsområden enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Källor: 8 kapitlet 12 a § skollagen.

Förvaltningsområden för meänkieli, samiska och finska (minoritet.se)länk till annan webbplats

Vad menas med hemkommun?

Enligt skollagen är hemkommunen den kommun som man är folkbokförd i. När det gäller personer som är bosatta i Sverige utan att vara folkbokförda är hemkommunen den kommun som de stadigvarande vistas i. Om en person saknar stadigvarande vistelseort är hemkommunen den kommun som personen för tillfället uppehåller sig i. Detsamma gäller personer som har skyddad folkbokföring.

Källa: 29 kapitlet 6 § skollagen.

Enligt skollagen är hemkommunen den kommun som man är folkbokförd i. När det gäller personer som är bosatta i Sverige utan att vara folkbokförda är hemkommunen den kommun som de stadigvarande vistas i. Om en person saknar stadigvarande vistelseort är hemkommunen den kommun som personen för tillfället uppehåller sig i. Detsamma gäller personer som har skyddad folkbokföring.

Källa: 29 kapitlet 6 § skollagen.

Hur många vårdnadshavare måste begära att deras barn ska få gå i en förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli eller samiska för att kommunen ska vara skyldig att erbjuda det?

Hemkommuner som ingår i ett förvaltningsområde enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk måste erbjuda förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli eller samiska, även om bara ett barns vårdnadshavare begär det. Kommunen är dessutom skyldig att fråga alla vårdnadshavare som ansöker om en förskoleplats om de önskar plats i en sådan förskola.

Källor: 8 kapitlet 12 a § skollagen.

Ska förskolor som bedrivs på finska, meänkieli eller samiska vara öppna för alla barn?

Ja. Bestämmelserna förtydligar vad undervisningen ska innehålla för barn som tillhör de nationella minoriteterna sverigefinnar, tornedalingar och samer. Det innebär inte att förskolan ska bli mindre tillgänglig för andra barn. Att ta hänsyn till varje barns behov kan enligt förarbetena leda till en ökad likvärdighet. Undervisningen i svenska, som är statens officiella språk, ska heller inte bli sämre.

Källa: proposition 2017/18:199 En stärkt minoritetspolitik, sidan 57.

Vad menas med en väsentlig del av utbildningen?

Syftet med rätten till förskola på nationella minoritetsspråk är att språket ska bevaras, utvecklas och föras vidare till nya generationer. Utbildningen på minoritetsspråket bör därför vara så omfattande att den bidrar till det syftet. Det är upp till varje huvudman och förskola att närmare avgöra hur de ska göra för att leva upp till kravet.

Begreppet ”en väsentlig del” måste tolkas utifrån en helhetsbedömning av verksamheten. Hur många timmar som förskolan undervisar på minoritetsspråket har förstås stor betydelse. Även följande faktorer har betydelse:

  • hur bra språkkunskaper personalen har
  • hur förskolan strukturerar sitt arbete med språkrevitalisering, det vill säga att bevara, utveckla och föra vidare språket
  • vilka arbetsmetoder förskolan använder
  • hur mycket vårdnadshavare och andra i barnets omgivning involveras i revitaliseringsarbetet. Det är viktigt att vårdnadshavare och andra i barnets omgivning blir involverade eftersom det rör sig om överföring av språk och kultur.

Källa: proposition 2017/18:199 En stärkt minoritetspolitik, sidorna 57–58.

Vad händer med rätten till förskola på nationella minoritetsspråk om det är brist på personal med språkkompetens?

Det är upp till kommunerna att hantera det genom att ha strategier för till exempel personalförsörjning, kompetensutveckling och organisatoriska frågor. Utöver det krävs långsiktiga och målmedvetna insatser från alla berörda aktörer för att se till att det finns personal både på kort och lång sikt. Det kan till exempel röra sig om att samla flera barn vid vissa förskoleenheter för att kunna erbjuda en samlad verksamhet och effektivisera personalplaneringen. Rätten till förskoleplats på de aktuella minoritetsspråken i kommuner som ingår i ett förvaltningsområde gäller varje enskilt barn om vårdnadshavaren begär det. Därför måste kommunerna se till att de kan erbjuda olika former av verksamhet beroende på barnunderlag och andra lokala omständigheter.

Källor: 8 kapitlet 12 a § skollagen, proposition 2017/18:199 En stärkt minoritetspolitik, sidan 58.

Vilken rätt har barn att få gå i en förskola på finska, meänkieli eller samiska som också ligger nära hemmet eller vårdnadshavarens arbete?

Enligt skollagen ska kommunen erbjuda barn plats vid en förskoleenhet som ligger så nära barnets hem som möjligt. Kommunens organisatoriska lösningar ska inte leda till att vårdnadshavare avstår från att tacka ja till en förskoleplats, till exempel för att förskolan ligger för långt från hemmet eller arbetet.

Det går inte att på förhand säga när kommunen har uppfyllt både rätten till förskola nära hemmet och rätten till förskola på finska, meänkieli eller samiska. Men kommunen måste ta hänsyn till det bakomliggande syftet med bestämmelsen när man planerar verksamheten, nämligen att barn ska ges möjlighet till utbildning på de aktuella nationella minoritetsspråken. Kommunen kan till exempel se till att det finns flera förskoleenheter med mer omfattande verksamhet på det nationella minoritetsspråket. Om det ändå inte fungerar för en enskild familj kan kommunen behöva se till att man gör skäliga anpassningar av verksamheten på någon förskoleenhet närmare hemmet. Barnets rätt till utbildning på det nationella minoritetsspråket ska vara utgångspunkten.

Källa: 8 kapitlet 12 a § och 15 § skollagen samt proposition 2017/18:199 En stärkt minoritetspolitik, sidan 58.

Svenskt teckenspråk i förskolan

Vilken rätt har barn att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan?

Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla svenskt teckenspråk om barnet har hörselnedsättning, är dövt eller av andra skäl har behov av teckenspråk.

Källa: Läroplan för förskolan, del 1 och 2.2.

Vem är ansvarig för att barnet får förutsättningar att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan?

Det är huvudmannen som ytterst ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna. Huvudmannen är kommunen om det är en kommunal förskola och förskolans styrelse om det är en fristående förskola. Rektorn beslutar om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten efter barnens olika förutsättningar och behov. Det är också rektorns ansvar att utforma utbildningen och anpassa resursfördelningen så att alla barn får det stöd och de utmaningar de behöver. Dessutom har den legitimerade förskolläraren ansvar för den undervisning som hen genomför tillsammans med övrig personal på förskolan.

Källa: 2 kapitlet 8, 10 och 15 §§ skollagen.

Motsvarar skrivningen om rätten att utveckla svenskt teckenspråk den skrivning som gäller rätten att utveckla sitt modersmål om barnet har ett annat modersmål än svenska?

Nej. Förskolan ska främja språkutvecklingen i det svenska teckenspråket för döva barn, barn med hörselnedsättning och barn som av andra skäl har behov av teckenspråk. Det innebär att det är viktigt att personalen behärskar det svenska teckenspråket i den utsträckning som behövs för att utmana och stimulera barnens språkutveckling och förbereda barnen för fortsatt lärande.

Förskolan ska medverka till att ett barn som har ett annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. Det innebär att det räcker att personalen uppmuntrar och stimulerar barnets fortsatta språkutveckling på modersmålet genom aktiviteter, miljö och material, även om de själva inte kan språket.

Källor: 8 kapitlet 10 § skollagen och Läroplan för förskolan, del 1 och 2.2.

Vilka barn har rätt att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan?

Utöver döva barn och barn med hörselnedsättning finns det också andra barn i förskolan som har behov av att utveckla svenskt teckenspråk. Det gäller till exempel barn som har döva eller hörselskadade vårdnadshavare eller syskon.

Barn med döva eller hörselskadade vårdnadshavare eller syskon kan lära sig talad svenska men har också rätt att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan.

Förutom ovanstående exempel kan det även finnas barn som av andra skäl har behov av svenskt teckenspråk och därmed rätt att utveckla det i förskolan. Det är förskolans huvudman som i varje enskilt fall får ta ställning till om ett barn kan anses ha rätt att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan.

Att arbeta med barnens språkutveckling och kommunikation är en viktig del av förskolans utbildning. När det gäller döva barn och barn med hörselnedsättning är det särskilt viktigt för att de ska kunna vara delaktiga i förskolans utbildning. Döva barn har ingen möjlighet att utveckla talad svenska och behöver därför få förutsättningar att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan. Det innebär att det behöver finnas kompetens och resurser för detta på den förskola där barnet går.

Fler och fler döva barn i Sverige får cochleaimplantat före ett års ålder och många av dem uppnår en talspråkig förståelse. Men variationen är stor och vissa barn utvecklar inte sitt talspråk trots implantatet. Då är en teckenspråkig start i förskolan avgörande. Att vänta in en möjlig talspråklig utveckling kan innebära förlorad tid. Alla barn som behöver teckenspråk ska enligt läroplanen ges möjlighet att utveckla svenskt teckenspråk. Rektorn behöver ta ställning till stödet i det enskilda fallet och föra en dialog med barnets vårdnadshavare.

Källa: Läroplan för förskolan del 1 och 2.2.

Har barn med dövblindhet rätt att utveckla ett taktilt teckenspråk?

Ja, Skolverkets bedömning är att det finns en sådan rätt. Barn med dövblindhet kan använda taktilt teckenspråk. Det innebär att ta emot teckenspråk med hjälp av känseln. Den som tecknar låter då personens händer följa med i rörelsen. Alla barn ska få möjlighet att kommunicera och samspela med andra barn och vuxna. För dövblinda barn kan taktilt teckenspråk vara det enda sättet att kommunicera på.

Källa: Läroplan för förskolan del 1 och 2.2.

Vem ansvarar för att personalen har rätt kompetens när det gäller teckenspråk i förskolan?

Rektorn ansvarar för att utbildningen som helhet inriktas mot de nationella målen. Det innebär bland annat att se till att förskolans personal har den kompetens och får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter.

Källa: 2 kapitlet 9–10 §§ skollagen, Läroplan för förskolan del 2.8.

Vilken kompetens behöver personalen ha när det gäller teckenspråk i förskolan?

Enligt skollagen är huvudregeln att endast den som har legitimation som förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen i förskolan. Utöver legitimerade förskollärare får det i undervisningen i förskolan finnas annan personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens utveckling och lärande främjas.

Enligt förskolans läroplan är det viktigt att alla som ingår i arbetslaget har förmåga att förstå och samspela med barnen och att skapa tillitsfulla relationer med hemmen.

För döva barn, barn med hörselnedsättning och barn som av andra skäl har behov av teckenspråk ska språkutvecklingen främjas i det svenska teckenspråket. Det innebär att en förskola som har tagit emot ett dövt barn behöver ha personal som kan svenskt teckenspråk. Om ingen i personalen kan svenskt teckenspråk finns det ingen möjlighet för barnet att kommunicera och utveckla svenskt teckenspråk.

Förskolan behöver till exempel också se till att det finns personal som kan svenskt teckenspråk i situationer där ett barn på förskolan har en vårdnadshavare eller ett syskon som använder svenskt teckenspråk.

I andra situationer, till exempel då ett barn har en hörselnedsättning och cochleaimplantat, behöver en bedömning göras i varje enskilt fall. Vissa barn utvecklar inte sitt talspråk trots implantat. Då behövs teckenspråkig personal i förskolan. Om det är svårt att avgöra vilket behov barnet har när det börjar på förskolan kan det vara viktigt att barnet får använda mycket tecken eller svenskt teckenspråk i yngre år. Då kan man senare avgöra vilket framtida behov barnet har av svenskt teckenspråk och ingen tid går förlorad. Förskolan behöver vara uppmärksam på barnets utveckling och ha en dialog med vårdnadshavare och andra som har kunskap om det specifika barnets hörselnedsättning och språkutveckling.

Källor: 2 kapitlet 9–10 och 13–14 §§ skollagen, samt Läroplan för förskolan, del 1, 2.2 och 2.8.

Öppen förskola

Vad är öppen förskola?

Den öppna förskolan är ett komplement till förskola och pedagogisk omsorg i form av familjedaghem eller liknande. Målgruppen är barn och föräldrar som är hemma på dagarna till exempel för att de har föräldrar som är hemma under föräldraledighet. Barnens föräldrar eller någon annan vuxen ska följa med barnet till öppna förskolan.

Öppna förskolans uppgift är att erbjuda barn en god pedagogisk gruppverksamhet i nära samarbete med de vuxna besökarna. Samtidigt får de vuxna möjlighet till kontakt och gemenskap. Besökarna är inte inskrivna utan avgör själva när och hur ofta de vill delta.

Källa: 25 kapitlet 3 § skollagen.

Vilka övergripande krav finns på den öppna förskolans utformning?

Den öppna förskolan ska enligt skollagen bedrivas i ändamålsenliga lokaler i grupper med en lämplig sammansättning och storlek. Personalen ska ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnets behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Kommunen ska systematiskt följa upp och utvärdera verksamheten. Kommunen behöver också ha skriftliga rutiner för att ta emot och utreda eventuella klagomål.

Källa: 25 kapitlet 7-8 §§ skollagen.

När behöver kommunen erbjuda öppen förskola där hela eller väsentliga delar av verksamheten sker på finska, meänkieli eller samiska?

Det behöver finnas en efterfrågan för att kommunen ska sträva efter att anordna öppen förskola där hela eller en väsentlig del av verksamheten bedrivs på finska, meänkieli eller samiska. Eftersom man inte ansöker om att få gå i öppen förskola bör det finnas annan efterfrågan, till exempel att det har kommit in uttryckliga frågor eller synpunkter till kommunen. Sådana frågor kan exempelvis dyka upp under de samråd som kommunen ska hålla med de nationella minoriteterna.

Källor: 25 kapitlet 5 a § skollagen och proposition 2017/18:199 En stärkt minoritetspolitik, sidan 59.

Hittade du inte svar på din fråga?

Om du inte hittar svar på din fråga här kan du kontakta Skolverkets upplysningstjänst.

Kontakta Skolverkets upplysningstjänst

Senast uppdaterad 30 juni 2021

Innehåll på denna sida