Samverkan med föräldrar och vårdnadshavare - en teoretisk modell

Samverkan som utvecklingsekologi

Elevens lärande underlättas om vårdnadshavarens och skolans metoder är samstämmiga (Skolverket, 2014).

Ett sätt att reflektera över värdet av samverkan mellan skola och hem kan vara att utgå från Bronfenbrenners (1979) teori om utvecklingsekologi.

Enligt Bronfenbrenner kommer individens utveckling att vara beroende av dess omgivning, både av det som sker inom ramen för undervisning och uppfostran, men även av rådande föreställningar och det som händer i samhället.
I ekologin identifieras fyra system som interagerar med individen och som påverkar dess utveckling.

• Mikrosystemet är det system som befinner sig allra närmast eleven och som direkt påverkar elevens utveckling, som exempelvis familjen, skolan, fritidshemmet, släktingar och kamrater. Hit kan också individens biologiska förutsättningar räknas. Här handlar samspelet i skolan om det som sker mellan elever och mellan elev och lärare.
• Mesosystemet är kopplingen mellan de olika mikrosystemen, till exempel kontakter mellan hem och skola, vårdnadshavarens relation till barnets kamrater, relationen till andra vårdnadshavare, eller relationerna mellan lärare.
• Exosystemet omfattar miljöer som eleven ofta inte har direkt kontakt med men som trots det direkt kan påverka dess utveckling. En konflikt på vårdnadshavarens arbetsplats kan exempelvis påverka eleven, likaså insatser som genomförs av socialförvaltningen eller beslut som fattas på skolan och som ger upphov till förändringar som påverkar undervisningen. Lärarnas dialog om eleverna och deras vårdnadshavare i personalrummet kan också stödja eller motverka elevernas möjlighet till utveckling.
• Makrosystemet är de kulturer och ideologier som finns i det samhälle som eleven växer upp i. Samhällets grad av industrialisering, demokrati, fattigdom, etnicitet, socioekonomiska status och kulturella uppfattningar kommer att påverka elevens utveckling.

Bronfenbrenners utvecklingsekologiska system kan beskrivas med bilden nedan.

Figur 1. Bronfenbrenners (1979) ekologiska utvecklingssystem. Bild: Ann S. Pihlgren.

Varje system ger upphov till roller, normer och regler som påverkar elevens utveckling. Systemen interagerar med varandra i komplexa mönster som på olika sätt kan påverka elevens utveckling.
Eftersom systemen utvecklas över tid kommer individen att växa upp inom ett unikt sammanhang, jämfört med exempelvis vad vårdnadshavare eller läraren upplevde under sin barndom. Det sker alltså också en utveckling över tid. Till de fyra beskrivna systemen tillkommer därför ett femte, kronosystemet (Bronfenbrenner, 1979), som snarare beskriver de förändringar som sker under livstiden.

Bronfenbrenners teorier är mer komplexa än vad som anges här. Den kan i den här enklare formen ändå användas i skolans reflektion över hur samverkan mellan systemen kan ske på ett sätt som utvecklar eleven snarare än hindrar utvecklingen.

Ju yngre eleven är, desto viktigare är det att mikrosystemen liknar varandra vad gäller roller, normer och regler och att de kopplingar och samverkanssystem som finns inom mesosystemet är starka och positiva. När barnet växer och utvecklas kommer det att kunna hantera och till och med dra nytta av att det finns olikheter mellan de olika systemen, i synnerhet om mesosystemets kontaktytor fungerar. Det innebär att konstruktiva konflikter också kan ses som motorer i utvecklingen.

Konstruktiva konflikter leder till utveckling

I caset tar en förälder upp några områden som skulle kunna vara källor till konflikter:

• Ervins förhoppningar och mötet med skolans verklighet
• skolans förväntningar på föräldern
• förälderns förhoppningar och egna krav på deltagande
• förälderns egna erfarenheter av skolan och förälderns syn på nutidens skola som kanske präglats av massmedia eller vänner och bekanta.

Konflikter kan uppstå som en konsekvens av det som sker i alla de system som definieras i ekologin. Det faktiska mötet med skolan och lärarna kommer att avgöra förälderns fortsatta vilja att delta och samverka.

Konflikthantering är en del av skolverksamhetens vardag. Konflikter är vare sig konstruktiva eller destruktiva till sin natur, de är snarare neutrala (Hakvoort & Friberg, 2017). De öppnar en möjlighet till förändring och perspektivskifte, bland annat genom att de inblandade kan lära mer om sig själva och andra. Konflikterna blir skadliga först när de hanteras destruktivt.

Det optimala tillståndet är alltså inte självklart harmoni och avsaknad av konflikt, varken för elever, lärare, vårdnadshavare eller andra i skolverksamheten. Ett förebyggande arbete är viktigt för att skolverksamheten ska kunna fungera och för att elever ska kunna känna sig trygga nog att utmanas till lärande men alla konflikter kanske inte kan eller ens bör byggas bort om de kan ge upphov till lärtillfällen för elever eller lärare. Istället bör strävan vara att hantera konflikter så att de leder till lärande (Pihlgren, 2019).

Enligt Bronfenbrenner (1979) kan förändringar i ett system påverka andra delar, såväl positivt som negativt. Det är ett systemiskt perspektiv där förändringar och konflikter ses som något som uppstår i ett visst sammanhang, snarare än som resultat av individers agerande eller preferenser, ett individualpsykologiskt perspektiv (Skolverket, 2011).

Det individualpsykologiska perspektivet

I det individualpsykologiska perspektivet definieras individer som olika mycket konfliktbenägna, exempelvis som översittare och hackkycklingar. Man ser konfliktbenägenhet som personlighetsdrag hos individen eller som att beteendet är inlärt – familjen ses som dysfunktionell, anses inte sätta gränser eller anses använda alltför hårdhänta uppfostringsmetoder. (Skolverket, 2011).

Det systemiska perspektivet

I det systemiska perspektivet ses däremot konflikter som ett socialt fenomen som förändras över tid och tar sig olika uttryck i olika sammanhang. Konflikter blir då inte en fråga om enbart de inblandade, utan om hela systemet (Öquist, 2008). Det innebär att också skolans roll som institution och struktur bidrar till vilka konflikter som uppstår, både genom hur man benämner det som händer och genom hur man agerar (Hägglund, 1996). Skolan och läraren kan genom att styra kontexten och sitt sätt att agera påverka vilka konflikter som uppstår. Det synsätt som läraren och skolan anammar kommer att styra hur konflikter hanteras och vilka resultat konflikthanteringen får.

Förbereda för att underlätta för en konstruktiv konflikthantering

Hakvoort (2019) menar att verksamheten genom att arbeta förebyggande kan förbereda för att underlätta för en konstruktiv konflikthantering. Det innebär att skolan behöver lägga vikt vid gemensamma förhållningssätt, gemensamma samverkanssystem och öppna kommunikationskanaler för att bjuda in till delaktighet.
Skolpersonalen behöver också få redskap att hantera de konflikter som uppstår och förhindra att de blir destruktiva. Därutöver behöver skolan också verktyg att hantera de destruktiva konflikter och kränkningar som trots allt kan uppstå.

Ett sätt att analysera och lära av konflikter kan vara att sätta sig in i hur konfliktens olika parter agerar utifrån sin position i utvecklingsekologin. En sådan analys öppnar upp för fler och nya frågor som kan ge mer information om hur man ska gå vidare. I analysarbetet av en uppkommen konfliktsituation kan skolan ställa sig följande frågor:

• Hur ser mikro-, meso-, exo- och makromiljöerna ut runt eleven?
• Hur väl fungerar kopplingarna i mesosystem som ska förbinda elevens mikromiljöer, exempelvis skolan, gänget, internet, hemmet och organiserade fritidsaktiveter?
• Vem har eleven och vårdnadshavaren förtroende för (och i vilket system finns hen)?

De möjliga konfliktytor som den inledande berättelsens förälder reflekterar över rör sig i alla Bronfenbrenners system. En medvetenhet hos skolan om de olika systemen som omger eleven kan således leda till bättre analyser och i förlängningen till en fungerande samverkan, där konflikter kan användas för att utveckla skolans system.