Fritidshemmets samverkan med hem och vårdnadshavare

Så blir en skola framgångsrik i att skapa goda relationer med elevernas vårdnadshavare

Grunden för en god samverkan handlar om att vara professionell och arbeta strategiskt för att skapa goda relationer mellan hem och skola (Markström & Simonsson, 2017).
I Skolverkets allmänna råd om fritidshem lyfts området samverkan med hemmet fram. Detta samarbete har en betoning på kommunikationen mellan aktörerna. Vårdnadshavarna är tillsammans med eleverna mottagare och deltagare i denna dialog, dock är det skolan som har ansvar för att denna typ av samtal förs.

Att föra en dialog

Personalen i fritidshemmet bör informera och föra en dialog med elevens vårdnadshavare om hur aktiviteterna i fritidshemmet leder fram till syftet och målen med fritidshemmets verksamhet, och erbjuda eleven och elevens vårdnadshavare samtal om elevens trivsel, lärande och utveckling i fritidshemmet, antingen tillsammans med personalen i förskoleklassen eller skolan, eller enskilt i fritidshemmet (s.39 Skolverkets allmänna råd om fritidshem).
Genom att kommunicera och synliggöra undervisningens innehåll, mål och syfte får vårdnadshavare mer insyn i fritidshemmets och skolans dagliga arbete och förståelse för den verksamhet där eleven befinner sig en stor del av dagen.

På Skolverkets webbplats finns till exempel information om fritidshemmets uppdrag, skolsystemet i Sverige, regler och annat på svenska men också översatt till flera andra språk. Att samverka med hemmet ingår i uppdraget och bör därför också diskuteras, planeras och utvärderas i det systematiska kvalitetsarbetet. Tid behöver avsättas för att skapa en samsyn i arbetslaget om hur samverkan med hem och vårdnadshavare ska se ut.
Genom att tillsammans:

• diskutera samverkansuppdraget
• kartlägga vilka behov som finns på skolan och i fritidshemmet
• sätta tydliga mål på olika nivåer och dokumentera det som görs
• så kan rätt insatser prioriteras.

Dagliga möten- Att nå vårdnadshavare med information

Viktigt i fritidshemmets verksamhet är att bygga förtroendefulla relationer men också att kommunicera och nå fram med information. Informationen kan ges på flera olika sätt; genom så kallad ”tamburkontakt”, via lappar, veckobrev, eller digitalt; till exempel bloggar som lätt kan nås via en smartphone.
Det kan vara bra att ta reda på hur föräldrarna lättast tar till sig information. För några kan det vara bra att få information via mail, för andra kan det vara bättre med muntlig information. Som för Elena i caset så kanske det skulle vara lättare om Elena själv fick komma med förslag på hur kommunikation och samverkan mellan hem och fritidshem kan se ut.

Visuellt stöd

Att använda kroppsspråk och bilder som stöd för kommunikationen är också ett sätt att minska de språkliga barriärerna. Det är också viktigt att använda tolk och ge information på elevens modersmål. Det är en fördel när modersmålslärare eller studiehandledare på modersmålet, om dessa finns i skolan, utför tolkningen eftersom de troligtvis redan har etablerat en förtroendefull relation med elev och vårdnadshavare samt för att undvika perspektivkrockar som kan uppstå (Lahdenperä, 2018; Månsson & Osman, 2017).

Forskning visar att för elever som har migrationsbakgrund ökar möjligheterna att lyckas i skolan då elevernas alla språkliga resurser, deras erfarenheter och den kultur som finns i deras omgivning tas tillvara och ses som viktig. Självtillit är en viktig faktor i alla elevers identitetsutveckling och för elever med migrationsbakgrund kan det ha stor betydelse om de möts av en positiv inställning till flerspråkighet där alla språk har samma värde och betraktas som en källa för lärande och för utveckling av kunskap. Här har personal med kompetens om olika etniska, religiösa och språkliga bakgrunder såsom modersmålslärare, lärare med minoritetsspråk och andra vuxna med samma etniska eller språkliga bakgrund en viktig funktion (Bunar, 2015; Stretmo & Melander, 2013; Svensson, 2017).

Formella möten - utvecklingssamtal och föräldramöte

Eftersom utvecklingssamtal inte är obligatoriskt på fritidshemmet ser detta mycket olika ut på fritidshem (Simonsson, Elvstrand & Lago, 2015).
Ett formellt samtal inom fritidshemsverksamheten blir dock en viktig kanal för att nå vårdnadshavarna och visa att verksamheten inte ”bara” handlar om fritidshemmets uppdrag att tidsmässigt göra det möjligt för föräldrar att förena föräldraskap med arbete eller studier, utan att fritidshemmet också har en viktig uppgift med syfte och mål i det sammanhållna utbildningssystemet.

Ett exempel på när det kan vara särskilt viktigt att ha ett formellt samtal är vid övergången från förskola till förskoleklass och fritidshem eftersom det då sker många förändringar som kan skapa oro för barn och föräldrar (Ackesjö, 2017). Ett samtal med elev och förälder om hur den nya miljön upplevs kan vara ett sätt att bygga goda relationer mellan hem och skola och ett tillfälle att informera om syftet och målen med fritidshemmets verksamhet. Genom ett strategiskt arbete redan innan och under inskolningen ökar sannolikheten att en tillitsfull relation utvecklas mellan hem och fritidshem.

Genom att planera för olika former av möten där elever, föräldrar och personal träffas, till exempel ”öppet hus” eller vernissage, ger man föräldrarna möjlighet att se vad eleverna gör på fritidshemmet. Föräldrar får då möjlighet att se att de språk som eleverna talar och de erfarenheter de har med sig är viktiga i undervisningsmiljön vilket skapar positiva förutsättningar för samverkan.
Det blir också ett tillfälle att prata med personalen mer informellt och för föräldrar att mötas och skapa nya kontakter med andra föräldrar i området. Som i caset med Elena, som hade svårt att hitta tillfällen att prata med personalen, kan det vara värdefullt att hitta nya kommunikationskanaler utöver de traditionella som telefon eller mail. Elena kan också få möjlighet att skapa nya relationer med andra föräldrar i området som hon är relativt nyinflyttad i.

Positiva förväntningar

En god samverkan kännetecknas av personalens positiva förväntningar på vårdnadshavarna och ett synsätt som ser föräldrar och vårdnadshavare som kompetenta (Alfakir, 2010, 2012; Skolverket, 2014).
Att bli bemött med respekt, att bli bekräftad och lyssnad på är viktigt såväl för vårdnadshavare som för personal (Anderberg, 2017). Respekt innebär då att acceptera andras perspektiv- att möta människor och vara nyfiken på människors individuella förutsättningar, erfarenheter och kunskaper (Erikson, 2017).

Viktigt är också att utgå ifrån elev- och vårdnadshavares perspektiv. Det handlar om att förstå hur föräldrar tänker om fritidshemmet och skolans funktion och utveckla strategier för att samverkan med eleven i centrum kan ske på bästa sätt.
En förutsättning för god samverkan ligger alltså i personalens kompetens att möta den mångfald av skiftande kulturella bakgrunder som finns i samhället. Det handlar då framförallt inte om kunskap om olika etniska kulturer (kulturell kompetens) utan om ett interkulturellt och normkritiskt förhållningssätt vilket läroplanen också föreskriver (jfr Lahdenperä, 2018).

Interkulturellt och normkritiskt förhållningssätt

Ett interkulturellt förhållningssätt handlar om en öppenhet mot den mångfald av språk och kulturer som elever och vårdnadshavare representerar, där människor ses och bemöts som individer, inte bärare av specifika etniska kulturer (Lahdenperä, 2004). Alltså en strävan efter att överskrida etnocentriska föreställningar. Ett interkulturellt förhållningssätt innebär att lära sig av de människor man möter och bland annat ha kunskap om flerspråkighet och ta tillvara elevernas flerspråkiga resurser.
De språk som talas i hemmet betraktas då som språk för lärande och en källa för kunskap. Lärarna uppmuntrar eleverna att använda alla sina språk och är överens om att flerspråkighet är en tillgång (Svensson & Khalid, 2017).

En positiv syn på flerspråkighet innebär en förståelse för att flera språk kan utvecklas parallellt och att flerspråkighet har positiva effekter på barns språk och kunskapsutveckling.
Ett sätt att främja föräldrars engagemang kan vara att involvera föräldrarna i val av litteratur på fritidshemmet. Som exempel så kan eleverna fråga sina föräldrar vilka sagor de lyssnade på eller läste som barn. Kanske har de böcker hemma de kan ta med eller så kanske det finns att låna på biblioteket. Högläsning i fritidshemmet både på svenska och på andra modersmål kan väcka nyfikenhet och intresse bland barn och föräldrar men är också ett sätt att synliggöra de språk och olika kulturer som finns i fritidshemmet.

Ytterligare exempel är att ha föräldramöte, som baseras på dialog, istället för att ses som ett tillfälle för information. Genom att i mindre grupper diskutera olika teman, som bestämts i förväg av personalen i fritidshemmet, kan en förståelse för varandras olikheter möjliggöras. Fritidshemmet kan till exempel ha en lista i tamburen där föräldrarna kan påverka val av teman och lämna ytterligare förslag.

Interkullturellt förhållningssätt som en process

Att enbart synliggöra elevers olika språk och hemkulturer i fritidshemmet eller skapa möjligheter till möten räcker dock inte. Ett interkulturellt förhållningssätt ska ses som en process som präglas av jämlikhet, respekt, öppenhet och gränsöverskridande där vi möts, lyssnar till och lär av varandra (jfr Alfakir et al, 2010; Lahdenperä, 2018).

Likaså är det viktigt att se förbi stereotyper, personliga värderingar och antaganden som baseras på godtycklighet, det vill säga att ha ett normkritiskt förhållningssätt (Björkman & Bromseth, 2019). Ett normkritiskt förhållningssätt handlar om att synliggöra, diskutera och kritiskt granska de normer som förmedlas om kön, könsuttryck, etnicitet, sexualitet, religion, klass och funktionalitet. I möten, information, rutiner och samtal, synliggörs föreställningar och normer.

För att få syn på sina egna förgivettagna normer så kan arbetslaget diskutera om det finns föreställningar och antaganden om till exempel vem i familjen som förväntas komma på föräldramötet, utvecklingssamtalet eller vara hemma när barnen är sjuka?
Används ord i verksamheten som riskerar att befästa stereotypa könsmönster och könsroller eller föreställningar om att det finns ett ”vi” och ”dom”?
Det är till exempel bättre att använda elevernas namn och undvika begrepp som ”tjejer”, ”killar” eller ”svenskar” och ”invandrare” utan istället tala om och utgå ifrån att alla är olika individer med olika bakgrund, religion eller hemkultur.

Genom att använda metoder för att synliggöra föreställningar och förhållningssätt, att arbeta normkritiskt, blir det också möjligt att analysera och förstå samt förändra det som sker i mötet med föräldrar och vårdnadshavare. Inom området har det tagits fram en mängd material och konkreta verktyg (se exempelvis jamstall.nu).