Hantera störande och oroliga beteenden i undervisningen

Texten tar upp hur du kan hantera störande och oroliga beteenden när de uppkommer. Innehållet behandlar mindre och mer allvarliga beteenden.

Den här sidan är en del av materialet Stöd för ledarskap i undervisningen. Texten är framtagen av Martin Karlberg, lektor vid Uppsala universitet och Jonas Nilsson, förstelärare.
Stöd för ledarskap i undervisningen

Konkreta tips

Mindre allvarliga överträdelser mot skolans förväntningar och regler

I texten "Förebygg störande och oroliga beteenden" beskrevs hur du kan förebygga förekomsten av störande och oroliga beteenden. I denna text beskrivs hur du kan hantera störande och oroliga beteenden, när de uppkommer. Först behandlas mindre allvarliga beteenden och därefter mer allvarliga beteenden.

Som du säkert inser kan det vara svårt att dra en tydlig gräns mellan mindre allvarliga och mer allvarliga överträdelser mot skolans förväntningar och regler. Vi gör trots detta ett försök. Till mindre allvarliga överträdelser mot skolans förväntningar och regler räknas exempelvis att elever stör andra elevers arbetsro, använder ett oacceptabelt språk och säger emot vuxna. Mildare former av bus och retningar kan också räknas hit.

När elever beter sig på detta sätt kan du i stort sett bete dig på två sätt: reagera eller inte reagera. Att inte reagera alls när en elev stör kan tyckas vara märkligt och svagt. Det kan emellertid vara en effektiv strategi. Ibland stör elever för att få uppmärksamhet från dig, och när du ger dem uppmärksamhet ökar risken för att eleverna kommer att fortsätta att störa. Ibland kan elever störa undervisningen för att trotsa dig och provocera fram en känsloreaktion. Ett sådant beteende är givetvis inte godtagbart, men det mest effektiva sättet att hantera denna typ av provokationer kan vara att inte låtsas om dem.

Låt situationen bestämma ditt agerande

Det kan vara på sin plats att påpeka att det inte alltid är mest effektivt att låta bli att uppmärksamma elever som stör. Det finns dock situationer då det verkligen är klokt att låta bli att uppmärksamma elever som bryter mot skolans förväntningar och regler, och det är då din tillsägelse eller tillrättavisning riskerar att störa övriga klassen men än vad eleverna gör. Även om tillrättavisningar är som mest effektiva när de kommer omedelbart efter att eleven har stört, kan det i denna typ av situation vara klokt att vänta med tillrättavisningen till senare, när du inte stör klassen med din tillsägelse.

Var tydlig med vad skolan förväntar sig

Ett vanligt, och ofta effektivt, sätt att hantera elever som bryter mot skolans förväntningar och regler är att läraren ger eleven en tydlig instruktion om hur skolan förväntar sig att eleverna ska bete sig. Du ska alltså i första hand fokusera på ”vad eleverna förväntas göra” och inte i lika stor utsträckning på ”vad eleven har gjort fel”.

Exempel:

  • ”Jag vill att det ska vara lugnt här inne så att alla kan koncentrera sig bättre.”
  • ”Jag vill att mobilerna lämnas in till mig nu.”
  • ”Jag vill att ni respekterar era klasskamraters talutrymme. Ni vill ju att de ska lyssna på er när ni talar.”

Om eleven börjar bete sig i enlighet med skolans förväntningar så kan du ge eleven en bekräftelse på att du noterar att eleven nu följer skolans förväntningar.

Exempel:

  • ”Vad bra att du arbetade så koncentrerat med din teckning under lektionen. Det syns verkligen på resultatet.”
  • ”Vad fint att du lämnade in din mobiltelefon direkt utan att jag tvingades säga till. Jag lovar att det ökade din koncentration. Bra!”.
  • ”Du lyssnar alltid intresserat när andra talar. Det är en viktig egenskap.”

Om eleven inte ändrar sitt beteende bör du upprepa uppmaningen. Om eleven trots detta inte följer instruktionen bör eleven få någon typ av konsekvens, exempelvis att eleven får byta plats i klassrummet, att eleven får lämna klassrummet, att eleven får kvarsittning eller att läraren kontaktar elevens föräldrar. Oavsett vilken typ av konsekvens som du ger eleven behöver den vara både respektfull och vägledande. Detta åstadkommer du genom att behålla lugnet och tala om för eleven vad du förväntar dig i klassrummet. Konsekvenserna bör också vara proportionerliga och milda. Principen om proportionalitet handlar om att konsekvenserna inte ska vara strängare än nödvändigt.

Undvik ogenomtänkta konsekvenser

När elever beter sig oroligt eller störande är det lätt hänt att du som lärare blir stressad eller störd och reagerar känslomässigt, exempelvis genom att höja rösten, gå nära eleven eller ta tag i eleven. Dessa strategier kommer med största sannolikhet att trappa upp konflikten och bör därför undvikas. Negativa, känslostyrda och ogenomtänkta konsekvenser från lärare har visat sig öka oro, bråk och konflikter bland eleverna. Det finns därför goda skäl att undvika ogenomtänkta och stränga konsekvenser. Genom att du istället behåller ditt lugn ser du till att det inte uppstår en konflikt. Om du är lugn visar du dessutom eleverna att de kan lita på att du kan hantera situationen.

Konkreta tips

Mer allvarliga överträdelser mot skolans förväntningar och regler

Mer allvarliga former av överträdelser mot skolans förväntningar och regler kan exempelvis utgöras av allvarliga störningar av arbetsron, kränkande språkbruk, slagsmål, bruk av tobak eller andra droger, vägran att följa uppmaningar, stöld, innehav eller användning av vapen, vandalisering eller förstörelse samt kränkningar eller trakasserier. Till listan kan även läggas beteenden som fusk, att elever ljuger, skolkar eller kommer för sent, beroende på hur ofta och allvarliga förseelserna är.

Så kan du agera vid en allvarlig överträdelse

Om du är med om en allvarlig överträdelse mot skolans förväntningar och regler behöver du först och främst bedöma om du kan hantera situationen på egen hand eller ifall du behöver hjälp av fler vuxna. Du kan exempelvis be en elev hämta en annan vuxen från angränsande klassrum eller ringa till någon i skolledningen. Nästa steg är att försöka se till att situationen inte förvärras. Om du behåller ditt lugn och ger elever tydliga instruktioner om vad de ska göra ökar chansen att de lyssnar på dig.

Om du höjer rösten, tar tag i eleven eller går nära arga eller förtvivlade elever ökar risken för att situationen förvärras. Försök istället att bekräfta känslorna hos elever som är arga, förtvivlade eller ledsna: ”Jag ser att du är jättearg” eller ”Nu blev det tokigt. Jag förstår ifall du blir stressad och provocerad”.

Ifall en elev beter sig på ett sätt som gör att du behöver kontakta elevens föräldrar, kalla till möte eller liknande kan det finnas skäl att avvakta en stund med att påtala konsekvensen. Många elever upplever sådana konsekvenser som orättvisa och straffande, särskilt om de precis har varit arga eller förtvivlade. Detta kan göra att situationen snabbt blir ohållbar. Din primära uppgift i kritiska situationer är inte att ge en elev konsekvenser. Din primära uppgift i kritiska situationer är att lugna ner situationen, att se till att alla elever och vuxna är trygga och att se till att ingen gör något som skadar dem själva eller andra.

Konkreta tips

Eskaleringsmodellen

Walker, Colvin och Ramsey har utvecklat eskaleringsmodellen, som beskriver hur en kritisk situation utvecklas och hur du kan hantera den. Modellen består av sex faser men det är inte alltid så att situationen följer de sex faserna i tur och ordning. Ibland kan situationen gå fram och tillbaka mellan de olika faserna.

Avsikten med modellen är att öka din förståelse för hur elever kan agera i kritiska situationer och ge dig verktyg för att hantera dessa, både i stunden och i efterhand. I stunden handlar det om att lugna ner situationen och minska skadorna. I efterhand handlar det om du tillsammans med dina kollegor funderar över hur ni kan skapa en skolsituation som förebygger att liknande händelser inträffar igen.

Steg 1. Vardagsfas.

Undervisning och lärande pågår som vanligt. Läraren leder verksamheten med hjälp av struktur och förutsägbarhet samt med ändamålsenliga rutiner, förväntningar och regler som är väl förankrade hos eleverna. Eleven är lugn, samarbetar med kamrater och beter sig i enlighet med skolans förväntningar och regler.

Steg 2. Utlösande händelse

Ofta består den utlösande händelsen av att eleven inte klarar av att motsvara egna eller andras förväntningar. Det kan exempelvis handla om att eleven inte klarar av att visa det tålamod som behövs i en samarbetsövning, att eleven inte klarar av att hantera en konflikt med en kamrat, att eleven inte klarar av att sitta still och lyssna, att eleven inte klarar av att misslyckas eller att eleven inte klarar av att vara flexibel när rutiner ändras.

Ibland är det mer eller mindre omöjligt att se vad som utlöser stress, ilska eller förtvivlan. Du kan emellertid vara övertygad om att elever inte blir stressade, förtvivlade eller arga utan anledning. Ofta behöver de dessutom din hjälp för att kunna lugna ner sig och återgå till vardagsfasen.

Vad du kan göra för att förhindra en eskalerande situation

I direkt anslutning till den utlösande händelsen finns det några saker du kan försöka göra för att förhindra att situationen eskalerar. Säg exempelvis att en elev pratar och stör samt vägrar arbeta med sina uppgifter. Det finns helt säkert en orsak till att eleven inte arbetar med uppgifterna. Kanske behöver eleven hjälp med uppgifterna eller en repetition av instruktionerna. Då kan du erbjuda eleven hjälp: ”Vill du att jag hjälper dig på något sätt?”. Det kan också vara så att eleven börjar tappa koncentrationsförmågan eller orken. Då kan du försöka peppa eleven: ”Du är snart klar, det är inte många uppgifter kvar nu!”. Det du bör göra i denna typ av situation är att anpassa dina förväntningar på eleven, utifrån elevens förmågor. Sänk kraven om det behövs och ge det stöd som behövs.

Utgå från att elever nästan alltid gör allt de kan för att motsvara sina egna och dina förväntningar och att det nästan alltid är en dålig idé att försöka tvinga en elev att motsvara förväntningarna. I dessa situationer kommer tvång sannolikt att leda till en konflikt. Även om det skulle vara så att eleven av olika skäl presterar svagt med flit, har du allt att vinna på att ändå agera stöttande, intresserat och nyfiket.

Använd problemlösning i tre steg

Förutom att anpassa förväntningarna till elevens förmåga kan du försöka använda dig av en enkel problemlösning i tre steg: Lyssna, bekräfta och samarbeta.

I det första steget bör du lyssna på vad eleven försöker kommunicera. Uppmana eleven att förklara och förtydliga: ”Du får ursäkta, men jag förstår inte riktigt, kan du vara snäll och berätta vad det är som har hänt”.

I nästa steg ska du bekräfta elevens känslor (även om du inte håller med eleven): ”Jag förstår att du blir trött när mattelektionen är så lång” eller ”Jag förstår att du blir arg när ingen vill göra på ditt sätt”.

I det sista steget försöker du i samarbete med eleven att lösa problemet: ”Vi kan göra varannan uppgift. Först visar jag dig och sedan visar du mig. Vad säger du om det?” eller ””Jag hjälper dig gärna. Har du något förslag på hur vi kan lösa den här situationen?”. Detta med att verka stöttande gentemot elever som du spontant kanske tycker inte ”förtjänar” det, är såväl professionellt som effektivt och inte alls ett tecken på svaghet eller undfallenhet hos dig som lärare.

Steg 3. Eskalering

Om du inte lyckas hantera situationen i direkt anslutning till den utlösande händelsen finns en överhängande risk att eleven blir mer stressad, orolig, arg eller förtvivlad. I denna fas brukar eleven ofta uppvisa ett ofokuserat beteende och ha svårt att arbeta med sina uppgifter. Eleven kan också bli motoriskt orolig och få svårt att sitta still och att hålla fokus. Dessutom kanske du lägger märke till att eleven börjar svara kortfattat och irriterat på frågor. Alla dessa beteenden är tecken på att eleven inte klarar av att hantera förväntningarna.

Anpassa förväntningarna till elevens förmåga

Om situationen börjar eskalera bör ditt fokus i första hand vara att hjälpa eleven att behålla kontrollen över sig själv och att lugna ner sig, i syfte att återgå till vardagsfasen. Det enklaste sättet att göra detta är att anpassa förväntningarna till den förmåga som eleven har för stunden. Det kan innebära att förväntningarna sänks ordentligt, exempelvis att eleven får läsa resten av lektionen, att eleven får en kort paus för att hämta kraft, att eleven får möjlighet till fysisk aktivitet eller att eleven får arbeta med enkla och väl avgränsade uppgifter.

Även i denna fas bör du bekräfta elevens känslor och elevens uppfattning av situationen: ”Jag hör att du tycker att det är oacceptabelt att ändra i schemat med så kort varsel” eller ”Jag förstår att den här skrivuppgiften gör dig otroligt frustrerad”.

Ge eleven utrymme att lugna sig

Du kan också minska elevens stress och starka känslor genom att ge eleven möjlighet att lugna ner sig på en mer avskild plats, exempelvis i ett grupprum. Det är viktigt att notera att elever inte ska lämnas utan tillsyn, i synnerhet inte i denna typ av utsatta situationer.

Behåll ditt lugn

När eleverna är stressade och inte klarar av att hantera förväntningarna kan de reagera genom att vägra arbeta, genom att trotsa vuxna, genom att störa andra eller förstöra för andra eller genom att hota vuxna eller kamrater. Även om dessa reaktioner kan tyckas vara destruktiva och orimliga, kan de vara elevernas enda eller bästa strategier för att hantera en ohanterlig situation. Även om elevens trotsiga och destruktiva beteende kan vara både stressande och provocerande för dig som lärare är det viktigt att du behåller ditt lugn och din kontroll över situationen. Om du tar i med hårdhandskarna, höjer rösten eller hotar med konsekvenser finns det en risk att situationen eskalerar ytterligare. Dessutom är det ofta skrämmande för andra elever att se att du tappar kontrollen.

Ditt främsta uppdrag i den här situationen är att lugna ner situationen, så ni kan återgå till vardagsfasen, och det gör du bäst genom att anpassa förväntningarna och behålla kontrollen över dig själv. Senare, när situationen har lugnat ner sig kan du, gärna med några erfarna lärarkollegor, fundera över hur ni kan förebygga att liknande situationer uppstår igen.

Men är det inte ett tecken på svaghet hos dig som lärare om du försöker sänka kraven, kompromissa och nästan vända ut och in på dig själv i din strävan efter att inte eskalera konflikten? Svaret på den frågan är ”nej”, för när en elev har hamnat ur balans och inte svarar på din vardagliga tydlighet eller på dina uttryckta förväntningar så handlar det om att minimera skadan, dels för eleven, dels för alla klasskamrater. De har rätt till sin undervisningstid och den kan lätt ätas upp av en eskalerande konflikt. De har även rätt att vara trygga i sin skola och tryggheten äventyras om det urartar i skrik och bråk.

Steg 4. Kaosfas

Om dina strategier i fas 2 eller 3 inte fungerar finns risk att situationen förvärras ytterligare. Elevens strategier för att få kontroll över sig själv samt att slippa ifrån eller hantera den ohanterliga situationen blir då alltmer desperata. I denna fas kanske eleven angriper någon annan med sparkar och slag, skadar sig själv, förstör skolans inventarier eller skriker något kränkande eller nedsättande. Ditt primära uppdrag är fortfarande att se till att situationen lugnar ner sig och att eleven får hjälp att återfå kontrollen över sig själv innan eleven hinner skada sig själv eller någon annan, verbalt eller fysiskt.

Dina strategier i denna fas är delvis samma strategier som i de tidigare faserna. Först och främst handlar det om att du behöver behålla kontrollen över dig själv. Fortsätt att vara lugn och behandla eleven eller eleverna med respekt. Undvik att säga saker som du kommer att ångra senare. Hota inte.

Be om andras stöd

Med tanke på att eleven i denna fas förmodligen är ordentligt stressad och förtvivlad kan det vara svårt att kommunicera med eleven. Trots detta kan du försöka att få eleven att berätta vad som är fel, bekräfta att du förstår elevens känslor och försöka komma fram till en gemensam lösning på problemet. Med tanke på att du själv vid det här laget är stressad är det klokt att tillkalla fler vuxna. Dels kan du få stöd att lugna ner en kritisk situation, dels kan du få avlösning i situationen om du känner att ditt tålamod håller på att ta slut.

Skapa distans

För att minska stressen och för att minska risken för att andra elever kommer till skada är det bra om du kan skapa lite avstånd mellan eleven och övriga. Kanske kan du få med den desperata eleven ut i korridoren eller till ett grupprum. Det kan också bli aktuellt att be övriga elever att lämna klassrummet. Att be övriga elever lämna klassrummet är en mycket ovanlig strategi, som du sannolikt aldrig kommer behöva använda.

Om du måste använda fysisk kraft

Om du hamnar i en extrem situation där du är tvungen att ta tag i en elev och använda fysisk kraft, exempelvis om en elev riskerar att skada sig själv eller någon annan finns det några förhållningsregler:

  • Använd absolut inte mer fysisk kraft än vad du behöver.
  • Så fort den akuta faran är över ska du släppa eleven.
  • Om det visar sig att du behöver ta tag i eleven ännu en gång så får du göra det, men håll inte fast eleven en längre stund.
  • Använd absolut inte några grepp som skadar eleven eller begränsar elevens möjlighet att andas.

Steg 5. Nedtrappning

Slutligen kommer eleven att lugna ner sig och återfå kontrollen över sig själv. Det spelar ingen roll hur kaotisk situationen var, eleven lugnar alltid ned sig till slut. I denna situation är det fantastiskt skönt för dig att du inte har sagt något som du ångrar, hotat med något som du inte kan genomdriva eller tagit för hårt i eleven.

När eleven har återfått kontrollen över sig själv kommer hen troligtvis att vara extremt utmattad och vilja vara ifred. Det är inte rimligt att förvänta sig att eleven omedelbart ska kunna ta del av undervisningen på samma sätt som sina kamrater, tillsammans med sina kamrater.

Det är viktigt att eleven får goda möjligheter att lugna ner sig och återfå sina krafter. Om förväntningarna på eleven höjs för snabbt finns det en risk att detta fungerar som en utlösande händelse, och då börjar i värsta fall allt om igen.

Ge eleven möjlighet att lugna sig

I nedtrappningsfasen är det vanligt att eleven är ledsen, ångerfull och förtvivlad. Hen vill kanske be om förlåtelse, förklara sig och göra rätt för sig. Det kan också vara så att eleven skyller ifrån sig, förnekar sin roll i händelsen eller inte vill prata om det som har hänt.

Det bästa du kan göra i denna fas är att ge eleven möjlighet att lugna ner sig. Du kan erbjuda eleven att få göra enkla uppgifter, exempelvis uppgifter som eleven kan lösa på egen hand. När eleven är redo kan eleven återgå till vanliga rutiner. Efter en sådan här allvarlig händelse måste du så klart informera föräldrarna och skolledningen.

Steg 6. Vardagsfas

Även om eleven har återfått kontrollen över sig själv och vill återgå till vanliga rutiner och ta del av undervisningen kan det vara så att eleven fortfarande är i ett bräckligt tillstånd. Det är viktigt att du diskuterar med eleven om hen verkligen är redo att arbeta som vanligt, tillsammans med klasskamraterna. Sedan behöver du vara extra vaksam på tecken som tyder på att situationen håller på att eskalera igen.

Så kan du förebygga en ny negativ situation

För att kunna förebygga att samma situation uppstår igen behöver du prata med eleven om det som hände. Om eleven inte vill göra det i direkt anslutning till händelsen, kan det vara klokt att vänta en dag eller två. Ert samtal ska inte handla om vems fel det var, eller vem som började. Syftet med samtalet är att du ska få reda på vad som hände, ur elevens perspektiv.

I nästa steg bör samtalet syfta till att eleven och du försöker hitta strategier för att undvika att samma situation uppstår igen. Är det något eleven behöver hjälp med? Kan du anpassa undervisningen, instruktionerna eller ledarskapet så att det passar eleven bättre? Kan ni komma på strategier som du eller eleven kan använda nästa gång som det kommer en utlösande händelse?

Utöver att eleven och du har ett uppföljande samtal är det viktigt att alla vuxna runt eleven träffas för ett uppföljande samtal där ni går igenom det som har hänt. Diskutera tillsammans hur ni kan anpassa förväntningarna till elevens förmåga. Fundera på om eleven behöver någon form av extra anpassningar i undervisningen. Det kan också vara klokt att reflektera över om ni vuxna kunde gjort något annorlunda och hur det i så fall hade kunnat påverka situationen. Detta samtal bör resultera i en plan för hur ni kan förebygga liknande situationer i framtiden.

Konkreta tips

Fundera och diskutera med en erfaren kollega

  • När och hur brukar du lyfta upp exempel på gott beteende eller goda prestationer framför gruppen. Vad brukar detta ge för effekt?
  • Hur agerar du vanligtvis när en elev fortsätter att trotsa dig, trots flera tillsägelser? När fungerar dina metoder och när har de inte fungerat?
  • Hur gör den erfarna kollegan för att lugna en upprörd och kanske kränkt elev.
  • I vilket läge behöver du stöd av en annan vuxen i ditt klassrum? Hur kommunicerar du detta till en annan vuxen på skolan, samtidigt som du kontrollerar situationen i klassrummet?
  • Har det hänt någon gång att den erfarna kollegan tvingas hålla i en aggressiv elev? Hur upplevdes det och gav det någon effekt? Hur följdes det upp efteråt?
Forskning och fördjupning

Dahlkwist, M. (2019). Lärarledarskapet: situationsanpassat ledarskap, strukturerad undervisning. (Första upplagan). Stockholm: Liber.

Emmer, E. T. & Evertson, C. M. (2012). Classroom management for middle and high school teachers. (9th ed.) Boston: Pearson.

Evertson, C. M. & Emmer, E. T. (2013). Classroom management for elementary teachers. (9th ed.) Boston: Pearson.

Karlsson, P. (2018). Positivt beteendestöd i omsorg och skola: en introduktion. (Första utgåvan). Stockholm: Natur & Kultur.

Karlsson, P. (2020). Tydlighet, ledarskap & uppmuntran: positivt beteendestöd i klassrummet: en arbetsbok för lärare och andra vuxna i skolan. (Första utgåvan). Stockholm: Natur & Kultur.

Nilsson, J., & Karlberg, M. (2020). Handbok i klassrumsledarskap. Stockholm: Liber.

Ogden, T. (2017). Ledarskap i klassen: praktik, teori och forskning. (Upplaga 1). Lund: Studentlitteratur.

Simonsen, B., & Myers, D. (2015). Classwide positive behavior interventions and supports : a guide to proactive classroom management. New York: Guilford Press.

Walker, H., G. Colvin & E. Ramsey (1995). Antisocial Behavior in Schools. Strategies and Best Practices. Pacific Grove, CA: Brooks/Cole.

Martin Karlberg är universitetslektor och excellent lärare vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet. Han forskar och undervisar om ledarskap i klassrummet, pedagogiskt ledarskap, effektiv undervisning, pedagogisk psykologi och fortbildning av lärare. Martin Karlberg tog examen som grundskollärare 1994.

Jonas Nilsson arbetar som förstelärare på Stordammens skola i Uppsala och har över 20 års erfarenhet inom yrket. Han undervisar på högstadiet inom ämnena svenska och idrott. Jonas föreläser och skriver om klassrumsledarskap och deltar ofta i den offentliga skoldebatten. Läs mer på webbplatsen jonas-nilsson.se https://jonas-nilsson.se/ Länk till annan webbplats.

Kort introduktion till stödet

Du kan använda stödet för att stärka ledarskapet hos både obehöriga och behöriga lärare. Kompetensutvecklingen kan ledas av till exempel förstelärare eller skolutvecklare. Stödet kan användas kollegialt samt utifrån egna behov och förutsättningar och består av webbsidor, fyra filmer och ett stöd till dig som leder kompetensutvecklingen. Under vårterminen kommer vi att bjuda in till ett digitalt Öppet hus för både dig som ska leda arbetet och till dig som är rektor.

Vägledning för arbetet

Det här är ett stöd till dig som ska leda arbetet med att utveckla ledarskapet i er skolverksamhet. Syftet med det här stödet är att utveckla och stärka ledarskapet i undervisningen för all undervisande personal.

Därför ska ni använda materialet

  • Ni får ett stöd för att utveckla ledarskapet i undervisningen.
  • Ni får stöd för kollegialt lärande.
  • Ni stärker er kunskap om och förståelse för ledarskapets betydelse i undervisningen.
  • Ni skapar goda förutsättningar för att planera, genomföra och strukturera lektioner.
  • Ni stärker ert arbete med att skapa goda relationer och upprätthålla en trygg lärmiljö.

Stödet bygger på forskning och beprövad erfarenhet om ledarskap i undervisningen. I stödet ingår texter från Åsa Hirsh, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet, Martin Karlberg, universitetslektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet samt Jonas Nilsson, förstelärare och skribent.

Stödet bygger på kollegialt lärande, men du som leder arbetet planerar själv upplägget utifrån verksamhetens förutsättningar och behov.

Den som leder kompetensutvecklingen bör vara en erfaren lärare. Det kan exempelvis vara en förstelärare, arbetslagsledare, handledare, verksamhetsutvecklare, eller skolledare.

Till dig som leder kompetensutvecklingen

  1. Få en överblick över stödet (text, fördjupningstext, diskussionsfrågor, film).
  2. Välj och prioritera de delar som passar efter verksamhetens förutsättningar och behov.
  3. Gör en plan utifrån dina prioriteringar, inklusive tidplan för genomförandet. Tanken är att detta stöd ska vara flexibelt och anpassningsbart med valbara delar utifrån verksamhetens förutsättningar och behov. Därför kan planen behöva revideras under arbetets gång.
  4. Förankra med lärarlaget och ha en kontinuerlig dialog med din rektor.

Till dig som är rektor

Tanken är att detta stöd ska vara flexibelt och anpassningsbart med valbara delar utifrån verksamhetens förutsättningar och behov Det kan med fördel ingå i er återkommande läsårsplanering.

  • Vem ska leda kompetensutveckling och vilka ska delta?
  • Hur kan du prioritera så att deltagarna ges goda förutsättningar att delta i kompetensutvecklingen?
  • Hur vill du som rektor följa kompetensutvecklingen under arbetets gång?
Senast uppdaterad 01 mars 2024